Free Web Site Counter
Free Web Counter Bookloose <body><script type="text/javascript"> function setAttributeOnload(object, attribute, val) { if(window.addEventListener) { window.addEventListener('load', function(){ object[attribute] = val; }, false); } else { window.attachEvent('onload', function(){ object[attribute] = val; }); } } </script> <div id="navbar-iframe-container"></div> <script type="text/javascript" src="https://apis.google.com/js/platform.js"></script> <script type="text/javascript"> gapi.load("gapi.iframes:gapi.iframes.style.bubble", function() { if (gapi.iframes && gapi.iframes.getContext) { gapi.iframes.getContext().openChild({ url: 'https://www.blogger.com/navbar/18524403?origin\x3dhttps://bokcirkel.blogspot.com', where: document.getElementById("navbar-iframe-container"), id: "navbar-iframe" }); } }); </script>

torsdag, september 21, 2006

Va fan ska man kalla det?


Den 31 augusti hölls höstsäsongens första bokmöte. Det var ett kärt återseende, speciellt för mig som inte hunnit vara med de senasteo mgångarna. Tanja bjöd på fläskpannkaka med vitkålssallad och bröd -utmärkt gott! Det var dock inte många som jublade över boken 'Kalla det va fan du vill' och flera ifrågasatte de fantastiska recensioner som boken fått i medierna.

Ett omdöme var att boken innehöll alltför många klyschor som bara var roliga ibland. Men boken skapade dock en mycket intressant diskussion om hur vi svenskar är när vi umgås medmänniskor med andra nationaliteter. Många höll med om att vi svenskar är lite överambitiösa när vi ska umgås med utlänningar och därför kanske drar oss för att gå in i en nära relation. Att många tror att man måste gå in i en livslång relation bara för att man börjar med att bjuda på en middag, typ. Kanske skulle vi sänka ambitionsnivån och på så sätt öppna oss mer?

/Karin

torsdag, maj 04, 2006

Plattformen Kent

Jag hade till ikväll valt Michel Houellebecqs ”Plattform”. Förra gången jag valde bok var det Bukowskis ”Postverket”. Blev orolig att jag skulle bli betraktad som en man som uppskattar platta kvinnoporträtt blandat med spritromantik och burleska sexorgier. Redan på första sidan i Houellebecqs bok blir jag orolig, både orden fitta och kuk används. Känslan är kvar under den första delen av boken, huvudpersonen Michel är en nästintill apatisk och bitter 40-åring som verkar ha tappat nästan allt hopp om livet. På sin solsemester i Thailand ligger han med thailändska horor och hyser förakt för sig själv och alla andra patetiska västerländska semesterfirare. Stämning blir dock bättre när han kommer hem och inleder en relation med Valérie. Valérie jobbar i resebranschen och tillsammans smider de plan för att ge det Europeiska folket den lycka de behöver: sexresor till exotiska platser! Upplägget blir genast en succé: Resenärerna är nöjda, de prostituerade både njuter och får betalt för det och resebolaget tjänar massor med pengar.

Låter det provocerande? Ja i alla fall till en början, sen tänker man inte på alla de fula orden och tabubelagda ämnen som tas upp. Det är istället väldigt befriande, alla förnimmelser av politiskt inkorrekta tankar som vi alla har levs här ut till sin extrem. Utan att problematisera blir sex lösningen på allas problem. Massor med knull och avsugningar beskrivs, ett rus skapas och flera i bookloose berättade att man blivit kåta av att läsa den. Blandat med dessa scener vävs tankar om ekonomi, kultur, sociologi, politik, religion och filosofi in. Äktenskapet förkastas helt, islam får sig en rejäl känga och turistnäringen analyseras i detalj.

Som motpol till denna bok nämnde ngn i gruppen filmen ”Lilja 4-ever”. Den ger en bild av prostitution som säkert är bra mkt närmare verkligheten än den som Houellebecq beskriver. Men Houellebeqs bok handlar inte om vad som är politisk korrekt, han skapar en modell och trycker sedan gasen i botten. Han är skarp och kan sitt hantverk. Vi fascinerades alla av den.

Vid tangentbordet,
Kenta

tisdag, april 04, 2006

Månadens bok


För många av oss – icke minst för fyrtiotalisterna – framstår Bob Dylan som en av 1900-talets största portalfigurer alla kategorier! Att han gjort avtryck i samtiden kan möjligen något belysas av omständigheten att medan vår statsminister får ca 150.000 träffar på nätet, får Bob Dylan – liksom för övrigt Albert Einstein – ca 1,5 miljoner träffar!Det lär har publicerats över 300 Dylanbiografier genom åren, och söker man böcker med anknytning till Bob Dylan på Amazon.com, får man drygt 7.000 träffar! Trots att Dylan har skrivit mer än 500 sånger har han tidigare bara skrivit en enda bok, Tarantula, som utkom 1966 när Dylan var 25 år (på svenska 1999, Bakhåll). Bob Dylan har däremot givit ut över 50 skivor och medverkat på ett åttiotal andra plattor. Här har han ”uppnått det slags mästerskap som zen-buddhistiska bågskyttar eftersträvar”, för att citera Kaj Svensson i Helsingborgs Dagblad 1989.År 2000 fick Bob Dylan Polarpriset. Juryns motivering löd:”Bob Dylans förmåga att sammansmälta poesi, harmoni och melodi till en meningsfull – ofta provokativ – helhet har fängslat människor i alla åldrar och i de flesta kulturer världen över. Genom sitt anspråkslösa men övertygande musikaliska uttryckssätt har han visat en imponerande förmåga att ifrågasätta de starkaste politiska krafterna, bekämpa alla former av fördomar och ge de svagare i samhället ett orubbligt stöd. Även de som inte delar hans åsikter har funnit det omöjligt att argumentera mot Bob Dylans musikaliska och poetiska briljans.Bob Dylans inflytande som sångare och låtskrivare inom populärmusiken under 1900-talet är odiskutabelt. Hans gärning omspänner nästan fyra decenniers nyskapande, alltid grundad på amerikansk tradition. Han började med folkmusik och nådde omåttliga framgångar hos såväl kritiker som publik då han bröt mot vedertagna begrepp och inte längre framträdde ensam med sin akustiska gitarr utan tillsammans med ett rock and roll-band. Det var en förändring och utveckling som krävde både självständighet och beslutsamhet, och som befäste hans position som en av de största rockartisterna i vår tid.”

torsdag, mars 23, 2006

Booklooseär den coolaste bokcirkeln!


Yeah!

Det tar tid, men nu har äntligen google upptäckt oss. Testa att googla vårt namn och du får upp som det ska vara: Bookloose. Den coolaste bokcirkeln.

/Svenne

söndag, mars 19, 2006

Ångest som lindras genom simtag


I februarimånad har medlemmarna i Bookloose tagit sig an och njutit av Sara Stridsbergs debutroman Happy Sally. I en perfekt avvägning berättar Stridsberg tre parallella historier; den om kanalsimmerskan Sally Bauer, den olyckliga Ellen vars dröm är att uppnå det Sally gjorde, och slutligen Ellens dotter som också bitvis är bokens berättarröst. Som läsare slängs man mellan de olika historierna, men genom att använda delvis olika berättarstilar, som en slags kod för vilken historia som berättas, känner man sig som läsare aldrig bortkollrad. När man förstår koden litar man fullt på Saras timing och balans mellan berättelserna.

Någon liknade boken vid Stephen Daldrys film Timmarna och jämförelsen känns inte främmande. Tre kvinnoöden under olika tidsperioder, berättat med en slående estetik. Stridsbergs språk är i vissa passager otroligt poetiskt med korthuggna meningar och kraftfulla återkommande ord; skrikfågeln, drakbarnen och önskestjärnan ger en mystisk underton till berättelsen.

Vad är det så som berör så med denna historia? För några av oss var det beskrivningen av den oerhörda strävan att nå ett mål oavsett konsekvenser. För andra var det Ellens ångest som endast kunde lindras genom simtag i svart vatten. För ytterligare några var det den välbeskrivna hatkärleken mellan två syskon (Ellens barn) utelämnade med surrande flugor på ett stiltje hav. För ytterligare andra var det dotterns stilla önskan om moderns misslyckande vid ett stjärnfall. Oavsett vad, var vi alla överens om att detta är en bok som berör. Happy Sally är värd att läsas! Både en och två gånger.

Yann Martel


Recension kommer snart.

onsdag, januari 11, 2006

Fjällets hälsningar





måndag, januari 09, 2006

Ljumt mottagande


Bookloosers var eniga i deras bedömning av decemberboken ’Lagt kort’ av den amerikanska författarinnan Joan Didion. Trots att medlemmarna uttryckte intresse för beskrivningar av den amerikanska kulturen kände de att de utlovade svaren om livets problematik inte gavs.

Joan Didion avtecknar i sin roman från 70-talet en icke-berättelse som öppnar för tolkningar. Ett stort ansvar läggs på läsaren att använda fantasin till att läsa mellan raderna. Bookloosers såg maktrelationer, drogproblematik och livets självdestruktion – aspekter vi alla brottas med – som bokens essens. Vår bedömning var dock att Didions ordmålningar lämnar läsaren i en problematik som inte känns aktuell.

Som historisk berättelse om livet i Hollywood är boken god. Som gränsöverskridande berättelse om människans problem är boken inte läsvärd. Bookloose ger boken betyget ’Bra, men inte köpvärd’ med förhoppning att läsa mer av den amerikanska författarinnan. Därför ser vi fram emot Joan Didions stockholmsbesök i april.